enmullvadsomheterpeter

NEQUE.blogg.se

Hata när man är för mätt för o'boy.

Och när man tycker att det är dags att "fräscha upp" sin blogg-design, men så går allt åt helvete, och man försöker återställa hela skiten, men det går åt samma varma, underjordiska riktning, så man får leva med en rekordtråkig vitgrej som bakgrund åt sina litteraturiska mästerverk.

//Baserat på en sann historia.
Om Olga Öhrns tragiska vardag.\\

Jag är liksom rastlös 24/7, men har ingen energiiiiiiiiii som räcker till att göra något åt det.
Så det blir mest att jag sitter på en lektion, låt oss säga matten, och tänker att jag vill dö.

Härligt inlägg. Känns lite SÅHÄR.


Eller snarare sådär. (Dålig ursäkt för att lägga upp ÄNNU en bild på Jim Sturgess, mhm).

Rubrik: Sam.

Lite extremt suddiga bilder från konserten igår. (Belle & Sebastian förresten). Det var så kors i taket bra! De tog upp dansande jubeltonåringar på scenen och tillägnade en låt till en gosedjursgroda i publiken. Asså ååååååååååå, nu längtar jag till sommar-konserterna. Johnossi sparkar igång på grönan i maj, och sen rullar det vidare och Håkan avslutar i september.

Samuel Giers, trummisen i Mando Diao, har fått sparken </3
Ledsamt, för han var min favorit-mando.

Softisikerad.


Svår.


??????


Manga ville jag med den här.


Koncentrerad.


Sam.


Tillfredställd.

Jag har det så himla kult med lillasyrrans webcamera i min absoluta ensamhet. Anledningen till att jag inte lyfter på rumpan och gör något är helt enkelt att den är too heavy. Jag har ätit ett helt jävla paket våfflor och kan i och med det inte resa mig upp. Jisses.

PS.
Mitt hår är inte SÅ fett, det är nytvättat = blött. Lovar.

En yngre man med blont hår och blå ögon. Han är känslosam och romantisk men kan vara relativt oerfaren av seriösa relationer sedan tidigare. Troligtvis har han inte barn sedan tidigare. Han är i din ålder eller yngre.


Jag är fan sorglig. Läser om min blivande partner och herregud. RELATIVT oerfaren? Relativt med vem? MIG? Jag kan inte påstå att jag är erfaren direkt. I alla fall. Nu ska jag och mina mångtaliga eksem göra oss redo för utgång. Hej!

Bloggade inte igår eftersom: våfflor, facerape, Kill Bill.


Poetry Slam 2011. Typ nästan ungefär.

Så hur gick det? Tack bra tack. Jag och Karro skrev på lunchrasten en dikt om att göra bort sig på rim. Den var ganska dålig, men vi vägde upp det med att dansa dansen nedan på slutet. Haha gud, det var extremt kul, även om ljudet inte fungerade. Mina kompisar Morgan, Isak, Ivo, Love och Sam vann och det var så himla roligt. MEN min feministiska ådra dunkade ilsket åt att det var 28% av deltagarna som var killar, och 63% av vinnarna som var killar. Även om de såklart förtjänade det.

Det roligaste med det hela var att gå upp på scen. Asså usch, jag blir helt odräglig när så många kollar på mig, jag vet liksom inte var jag ska göra av all uppmärksamhet så jag mest står och flamsar och tycker jag är bäst på jorden. Och glömmer stackars Karro som står bredvid, haha.

Den här dansen dansade vi: